Då det varken finns gymnasieskolor eller universitet i flyktinglägren så har många västsaharier fått möjlighet att vidareutbilda sig på bland annat Cuba. Det finns rykten som säger att de skulle tvingas åka till Cuba och att de där skulle indoktrineras med kommunistisk propaganda. I detta program undersöker jag dessa rykten.

Foto: Frej

Röst Mariam Hamada: Anna

Ni kanske undrar vart vi tagit vägen. Kanske tror ni att vi förirrat oss lång ut i den stora Saharaöknen. Det har vi inte.

När vi kom hem i mitten av mars så hade vi plötsligt otroligt mycket att göra och bloggen försvann ner bland alla att-göra listor. Direkt satte vi oss med allt material och började planera vår långa radiodokumentär.  Det tog oss ungefär tre veckor att sammanställa programmet som handlar om vår tolk Najla och ett dygn i hennes liv där vi både skildrar livet i lägren och konflikten. (När vi vet när och var det kommer sändas så meddelar vi er).

Vi besöker det Västsahariska kvinnoförbundet i flyktinglägret vid namn 27-februari. Där träffar vi Fatma El-Mehdi som berättar om deras kamp för ett jämställt samhälle och hennes syn på framtiden.

Foto: Bengt
Frej hos Västsaharas kvinnoförbund.

Dim lights Embed Embed this video on your site

Jag, Elin och Anna satt och förberedde en intervju som vi snabbt ställde in när telefonen plötsligt ringde. Det var Senia som lyckats fixa ett möte med Västsaharas president, Mohamed Abdelaziz, och plötsligt satt hela klassen i en bil på väg till Rabouni.

Det märktes på klassen att alla var lite nervösa för det är inte varje dag man får träffa en president. Vi skrev snabbt upp några frågor som vi vill ställa till en eventuell intervju och höll tummarna för att det skulle finnas tid. Mötet var intressant och han var väldigt intresserad av vad vi hade upplevt och speciellt vad Lina, Helena och Emilia upplevt då de blev utslängda från ockuperat område bara för att de träffat västsaharier. Alla presenterade sig och vi berättade om våra upplevelser. När vi var färdiga börjar han berätta för oss om Västsaharas historia. Vi satt tysta och lyssnade spänt och visste inte riktigt hur vi skulle kunna ställa våra frågor. Han såg inte så officiell ut som jag trott och han satt bakåtlutad i fåtöljen på ett avslappnat sätt. Vi hade troligen kunnat flika in våra frågor när helst vi ville men ingen vågade avbryta, han är ju ändå president. Plötsligt var mötet slut och han reste sig för att gå och då, till slut vågade vi be om att få ställa en, bara en liten fråga. Han log och sa att det gick bra. Jag tog upp micken och kollade nervöst på mina kamrater och försökte febrilt välja en av alla frågor vi egentligen hade.

/Frej

Dim lights Embed Embed this video on your site

Vi är på besök på Landmine Action i Västsahara. Där får vi träffa Karl Greenwood, Chief Operations Officer, som berättar om deras arbete i de fritagna områdena av Västsahara. Vi träffar honom på hans kontor i Tifariti. På väggarna hänger kartor över Västsahara där klusterbomber och minområden är utritade med små röda prickar. Kartorna är alldeles prickiga och det visar på hur mycket de har att göra och hur viktigt deras jobb är.

Foto: Elin
Landmine Action: http://www.landmineaction.org
Klusterbomber: http://www.landmineaction.org/issues/issue.asp?PLID=1012

Frej Tifariti, Västsahara

Dim lights Embed Embed this video on your site

Vi är på besök i Olof Palmes skola i flyktinglägret El Aaiun. Projektet Olof Palmeskolan startade för att stärka västsahariska kvinnor kunskapsmässigt, politiskt och ekonomiskt. Den är tänkt att ge kvinnor som inte har möjlighet att utbildas utomlands en chans att göra det i lägren. Där får vi träffa rektorn Mumna Ibsir.

Frej
Foto´: Elin, Frej

Dim lights Embed Embed this video on your site

Klassen har återförenats i Alger i Algeriet. Vi har precis tagit flyget till Tindoufs flygplats och sitter i en jeep på väg till flyktinglägret Smara.

/Frej

Vi hade inte fått något svar från Mr Landaburu och beslöt oss för att åka dit och försöka träffa honom i alla fall. Vi kom dit klockan elva på förmiddagen. EU-delegationen var inkvarterade i ett stort hus klätt i blått glas intill Erikssons huvudkontor i Marocko.

Utanför stod det några vakter och en man med en walkie-talkie som visade in oss i en hiss som tog oss upp till våning tre. Där togs vi emot av ytterligare några vakter, en metalldetektor och ett skåp att låsa in grejer man inte fick ha med sig. Men vi kom inte längre än så. Vi blev lovade ett möte med Mr Landaburu senare på dagen, 15:30.

Jonna och jag är i Casablanca för att försöka medverka under förkunnandet av domen mot Brahim Dahane. Han greps den 8 oktober 2010 vid återkomsten till Marocko efter ett besök i de Västsahariska flyktinglägren i Algeriet.

Mer info om Per Anger priset och Brahim Dahane här

I skrivande stund finns inte information att få om domen

Frej

Idag lämnade Jonna och jag Marrakech och resten av klassen bakom oss. Vi tog tåget till Casablanca. Tåget tog oss ut i ett mycket kargt landskap med röda jordar. Den tre timmar långa färden spenderade vi med att äta chips och spela kort.

Vår plan är att försöka ta del av förkunnandet av domen mot Brahin Dahane som annonserats komma i morgon den 28/1 2011. I Casablanca ska vi även försöka träffa några västsahariska aktivister. Men just nu är inget inbokat. Efter vistelsen i Casablanca har vi tänkt ta oss vidare till Marockos huvudstad Rabat för att den 31/1 träffa Sveriges ambassadör och bland annat diskutera fallet Brahin Dahane som vi fått uppgifter om att ambassaden följer.