reportage av Klara Börjeson, reportagelinjen 2009-2010
På sommaren är det närmare 50 grader varmt. På vintern viner sandstormarna genom sandhusen. I de fem flyktingläger som ligger mitt ute i den Algeriska delen av Saharaöknen, är astma en utbredd sjukdom. Ett av lägrena heter Smara och sedan 1975 bor närmare 35 000 västsaharaiska flyktingar här. I en öken enbart bestående av sand.
Mamma Jadiga skummar teet i de små glasen. Med höger hand håller hon den pyttelilla blåa tekannan högt över brickan och glasen, men inte en enda gång häller hon utanför. Om och om igen häller hon upp teet, häller tillbaka det i kannan och återigen tillbaka i glasen, till skummet är minst en centimeter högt. En hostattack avbryter den fridfulla teceremonin. Jadiga slår sig för bröstet, spärrar upp ögonen och lutar sig tillbaka mot väggen. Alla stannar upp. Snabbt får hon upp sin bricanylinhalator och tar ett djupt andetag. Hostattacken avtar och lungorna vidgas till normal storlek.
Nio månader gamle Slema rosslar i sin babysitter. Mamma Itag ger honom en tesked av den hemmagjorda astmamedicinen. En finhackad lök får dra i lite vatten. Efter tio minuter blandar hon saften med lite honung. Hon litar inte på västerländsk medicin längre.
- Min store pojke, Hamondi, har också astma. I nästan ett år försökte vi med västerländsk medicin, men inget fick honom att andas lättare. Min egen medicin fungerar betydligt bättre.